En “biologisk marinpark” byggd på giftigt slam – Stockholm upprepar historiens misstag

Stockholms stad har stora planer för Kolkajen. Ett nytt, glänsande område i Norra Djurgårdsstaden med runt 1 500 bostäder, 11 000 kvadratmeter lokaler, förskolor, parker och till och med en “biologisk marinpark”. Den totala prislappen? Runt 8–10 miljarder kronor.

Men bakom de skinande visionsbilderna döljer sig ett av de mest kontroversiella miljöförslagen på länge: att dumpa 200 000 kubikmeter förorenade muddermassor i Kanholmsfjärden – i hjärtat av Stockholms skärgård. Massorna innehåller tungmetaller som arsenik, bly och kvicksilver, men staden försvarar planen med att en alternativ hantering på land skulle bli “för dyr”.

Och hur dyrt är det då? Jo, runt 400 miljoner kronor. Med andra ord ca 4 % av hela Kolkajen-projektets budget. En avrundningspost i sammanhanget – men med potentiellt förödande konsekvenser för miljön i skärgården.

När kortsiktiga lösningar blir långsiktiga katastrofer

Det är här argumentationen börjar skava. Vi vet nämligen vad “billiga lösningar” inom miljöområdet brukar leda till. Några exempel från Sverige:

• BT Kemi i Teckomatorp – billigt att gräva ner kemikalier på 70-talet, men saneringen har kostat över 400 miljoner kronor och pågått i decennier.
• Oskarshamns hamn – industrislam fick ligga kvar i årtionden, slutnotan för att sanera blev runt 500 miljoner kronor.
• Klippans läderfabrik – krom och arsenik dumpades i marken, saneringen har kostat över 150 miljoner kronor.
• PFAS i Ronneby – brandskum som “billig lösning” på brandövningar; idag rättsprocesser och reningskostnader på hundratals miljoner.

Alla dessa fall har en gemensam nämnare: man valde det enklaste och billigaste alternativet i stunden – och det blev ofattbart dyrt i längden.

Samtidigt i Stockholm…

Det är inte heller så att staden saknar erfarenhet av att kasta hundratals miljoner i sjön på andra sätt.

• IT-projektet Esset: 296 miljoner kronor brändes på en plattform som aldrig användes.
• Skolplattformen: mer än en miljard gick upp i rök på en lösning som varken elever eller lärare ville använda.
• Och vem kan glömma bussterminalen i Slussen – försenad i åratal, med samhällskostnader på 1,5 miljarder kronor bara i väntetid.
• Men här – i ett projekt på 8–10 miljarder kronor – väljer man att spara in en bråkdel av kostnaden genom att skeppa ut giftigt slam i skärgården.

“Hållbarhet – nu med kvicksilver”

Stockholm marknadsför Kolkajen som en grön och hållbar stadsdel. Man lockar med ord som “ekologiska värden”, “hållbar utveckling” och “biologisk marinpark”. Men frågan blir: hur trovärdigt är det att bygga en ekologisk oas – samtidigt som man dumpar giftigt slam i en av landets mest värdefulla marina miljöer?

Det är ungefär som att skryta om en ekologisk odling – där man gödslar med arsenik.

Slutsats

Att välja havsdumpning framför landbaserad hantering för att spara några procent av projektkostnaden är inte bara ett svek mot skärgården och framtida generationer – det är också ekonomiskt kortsiktigt och historielöst. Sverige är redan fullt av exempel där “snabba lösningar” lett till miljardkostnader.

Frågan är därför enkel: vill Stockholm skriva ännu ett kapitel i boken om svenska miljöskandaler?

Båtmanifestation - nu på lördag 13/9, kl 1300

Lördagen den 13 september genomförs en manifestation för att stoppa detta vansinniga projekt. 

Läs mer här: https://raddakanholmsfjarden.se/

 

Observera: Alla siffror och jämförelser i denna text är uppskattningar baserade på offentliga källor och branschstandarder. Texten är sammanställd med hjälp av AI som stöd i research och analys.